Nu är jag verkligen korthårig! Har varit och klippt mig idag och fick mig en riktigt cool frisyr. Kul och göra nå nytt för dom senaste 10 månaderna har jag knappt brytt mig om hur jag sett ut uppi skallen men nu ska det bli ändring på det för vet jag att jag är snygg i håret kan jag se ut hur som helst i övrigt! Funderar även starkt på att bli blond igen, tänker på det varje gång jag sätter i färg i håret. Det skulle vara så enkelt och skönt att slippa färga utväxten!  Sara på Hudverket sa idag att antingen ska jag ha kolsvart hår eller vara superblondin och så är det, har aldrig trivts i nå mellanting. Så åt sommaren blir jag nog blond, om jag törs! Har haft svart hår i 6-7 år nu tror jag och det känns nästan som min naturliga hårfärg så det lär kännas konstigt om jag blir blond igen. Vad tror ni, blondin eller svarthårig?

Hjalmar har ärvt mitt superblonda hår medans Helge har fått lite mörkare hår. John var superblond när han var liten så Helge lär nog också bli blond så småningom.

Blev lite sura miner när jag mitt i allt tog bort min gamla blogg, är jättemånga som frågat vad som hände med den. Helt ärligt så kände jag mig spyless på den och samtidigt kändes det ganska läskigt att ha så mycket läsare som jag hade på slutet. Visst det är väl det som är meningen med en blogg men när jag skriver om mig och min familj känns det som att man vill ha lite koll på vem som läser och det hade jag verkligen inte på min gamla blogg. Så den här bloggen är för mina nära och kära på annan ort som vill hålla koll på oss och för alla er här hemma också för den delen. När ni nu tar er tid att titta in på bloggen så kan ni ju ge er till känna, vore kul med kommentarer från er läsare. Bli inte förvånade om det dyker upp lösenordsskyddade inlägg då och då men om ni vill läsa dom så är det bara skicka ett mail till hanna_juntti@hotmail.com  eller messa för er som har mitt nr.

Gå in på Spotify och så letar ni upp Tomas Andersson Wijs version av Evighet och så njuter ni lite. Ni som var på vårat bröllop kanske minns hur fin den låten egentligen är trots att det är en schlagerlåt från början.

Du finns i varje andetag, i varje steg...